Försäkring handlar om att sprida risker mellan en grupp människor. För att kunna erbjuda ekonomiskt skydd till rimliga kostnader måste risker kunna prissättas korrekt. En korrekt och saklig riskbedömning kan inte anses vara diskriminering.
En viktig utgångspunkt är att en kund inte ska behandlas sämre än en annan kund i jämförbar situation. Det betyder att försäkringstagare inom en och samma riskgrupp ska behandlas lika. Samtidigt måste försäkringsföretag kunna identifiera och prissätta risker. Den premie som en kund betalar ska täcka den risk som individen tillför kollektivet. En korrekt och saklig riskbedömning ger därför differentierade premier. Det kan inte anses vara diskriminering.
Försäkringsföretagen använder vetenskapliga beräkningsmetoder för att fördela risker. All riskbedömning bygger på att kunderna delas in i olika grupper utifrån risknivå. Inom sina respektive riskgrupper bedömer försäkringsgivarna att kunderna utgör så pass likartade risker att premier och andra försäkringsvillkor är lika för samtliga kunder inom riskgruppen. Eftersom det är svårt att göra indelningen i riskgrupper helt på individuell basis sker grupperingen utifrån vissa parametrar. Kön och hälsostatus är till exempel avgörande faktorer inom livförsäkring, men sedan december 2012 får försäkringsföretagen inte använda kön i riskbedömningen.
Kontraheringsplikten, som regleras i försäkringsavtalslagen, innebär att ett försäkringsbolag endast kan neka någon att teckna en försäkring om det finns särskilda skäl. Det betyder att försäkringsgivare kan avslå en ansökan om det finns försäkringstekniska skäl för detta, till exempel om det finns risk för ökad skada. Det är också möjligt att erbjuda en högre premie om försäkringsföretaget anser att en individ har högre risk.
Den svenska försäkringsmarknaden är hårt konkurrensutsatt och försäkringsföretagen vill förstås kunna erbjuda så många som möjligt en försäkring. Konsumenter har oftast flera försäkringsgivare att välja mellan när de ska teckna en försäkring. Det innebär att den som söker försäkring hos en försäkringsgivare och inte accepteras som försäkringsbar risk, eller som erbjuds försäkring till en förhöjd premie, kan kontakta ett annat företag och eventuellt få ett bättre erbjudande.
Inkomst, utbildning, rökvanor och andra livsstilsfaktorer nämns ofta som alternativa parametrar men de kan uppfattas som integritetskränkande. Sådana parametrar är även svåra att använda eftersom en individs beteende och livssituation kan variera över tiden. Försäkringsföretagen har därför valt att använda faktorer som är mindre integritetskänsliga och som dessutom är objektiva.
