Redan 300 f Kr fanns det försäkringsbolag i Grekland och de tidigaste omnämnda bolagen finns i Sverige på 1200-talet.
År 300 f Kr fanns det enligt den grekiske filosofen Aristoteles ett försäkringsbolag i det gamla Babylon. Det var en slavförsäkringsanstalt. Hur denna försäkringsanstalt fungerade vet man inte.
Även olika typer av sjö- och transportförsäkringar finns omnämnda mycket tidigt, bl a i Venedig, och inom den romerska armén förekom en sorts pensionsförsäkring.
I Sverige uppstod under den tidiga medeltiden så kallade brandstoder.
Brandstoden nämns första gången omkring år 1200 i Skånes landskapslag (Skåne var då danskt). Senare skrevs den in i Östgötalagen, Dalalagen och Västmannalagen. I och med Magnus Erikssons landslag omkring år 1350 blev brandstoden rikstäckande. Brandstod var en slags försäkring som innebar att varje hemmansägare inom ett härad skulle ge ersättning till den som drabbats av brandskada inom häradet. I brandstodslagstiftningen från 1300-talet stod skrivet: ”Alla äga brandstod taga och giva, de som bofasta äro, klerker, lekmän och så deras hjon; ingen äger vara fri därifrån.”
I slutet av 1600-talet införde Karl XI en nyordning. Den strikta häradsgemenskapen bröts och det bestämdes att vid större brandskador skulle inkasseringen kunna utsträckas till andra härad. Nu bildades brandstodsföreningar - en sorts ömsesidiga brandförsäkringsbolag - över hela landet. Storleken på föreningarna berodde på bebyggelse och brandrisk.
Den traditionella brandstoden gällde bara på landsbygden. År 1733 upprättades i Jönköping den första stadsbrandkassan. Äldst av de nu verksamma svenska sakförsäkringsbolagen är Stockholms Stads Brandförsäkringskontor som bildades 1746. Änke- och Pupillkassan är det äldsta existerande försäkringsbolaget i världen, grundat 1740.
Även i andra delar av Europa bedrevs försäkring huvudsakligen mycket lokalt. Men under 1700-talets första hälft började skeppsmäklare och assuradörer samlas på Edward Lloyds kaffehus i London och marknadsplatsen Lloyd’s of London växte fram.
Med industrialismens genombrott tog försäkringsverksamheten fart, i Sverige liksom i andra länder. I januari 1855 skrev konung Oscar I under koncessionen för Sveriges första livförsäkringsaktiebolag, Skandia.
Mellan 1875 och 1920 bildades många försäkringsbolag. De flesta var relativt små bolag med stark lokal anknytning.
På 1950-talet fanns det i Sverige ca 1 400 försäkringsbolag. På 1960-talet började en period av fusioner inom försäkringsbranschen och idag är det totala antalet försäkringsbolag och understödsföreningar knappt 350. Många av de mindre, lokala bolagen bedriver i första hand lantbruksförsäkring.
Marknaden domineras idag av några koncerner inom liv- och skadeförsäkring och några stora avtalsförsäkringsbolag.
