Regler på försäkringsområdet ska skydda försäkringstagarna. Konsumenterna ska känna högt förtroende för försäkringssektorn. Det förutsätter att försäkringsföretagen kan verka utifrån tydliga och förutsägbara lagar och föreskrifter.
Sverige har en bra process för att arbeta fram nya regler. Den bygger på ett väl utvecklat utredningsväsende, remittering av regelförslag till olika intressenter och god framförhållning. Allt detta är förutsättningar för rättssäkerhet som vi inte får göra avkall på. Nya regler måste arbetas fram med god framförhållning och i samråd med berörda aktörer. Konsekvenserna av reglerna måste analyseras noga. Annars riskerar vi att regleringen inte når avsedd effekt eller till och med blir skadlig för företag och konsumenter.
När arbetet med ny reglering startar på EU-nivå brukar den svenska regelprocessen påbörjas först i ett senare skede. Samråd med olika intressenter görs också ofta först senare. Det innebär att möjligheterna att påverka EU-rättens utformning utifrån svenska förhållanden minskar påtagligt.
Svenska myndigheter bör generellt skapa formella och transparenta samrådsformer i frågor som beslutas på EU-nivå.
All reglering av försäkringsföretagens verksamhet medför kostnader som till stor del kommer att få bäras av försäkringstagarna. Väl avvägda regler som medför ett stärkt konsumentskydd är givetvis ofta berättigade, även om de skapar kostnader för företagen. Men tyvärr brister det ofta påtagligt i statens konsekvensutredningar av hur nya regler påverkar konsumenter, företag och marknaden.
Exempel på frågor som måste belysas i varje regleringsarbete är: Vilket är problemet som behöver lösas? Vilka alternativa lösningar finns? Hur ser dagens situation ut? Vilka konsekvenser av olika slag kan de nya lösningarna innebära? Brister konstateras gång på gång av statliga Regelrådet. Enligt Regelrådet har ett fåtal regelgivare genomgående hög kvalitet på sina konsekvensutredningar, medan det för övriga finns en stor utvecklings- och förbättringspotential. Regelrådet konstaterar att regelgivare som i författningsarbetet genomför samråd med berörda företag, näringslivs- och branschorganisationer får bättre förutsättningar att belysa och utreda förslagens påverkan på företag. Utan konsekvensutredningar av hög kvalitet omöjliggörs i praktiken statens regelförenklingsarbete.
En god regleringsprocess innebär inte bara att reglerna ska vara väl underbyggda utan också att reglerna beslutas med tillräcklig framförhållning innan de ska börja tillämpas.
Många gånger krävs ett omfattande anpassningsarbete hos berörda företag och andra aktörer inför ett nytt regelverk. Försäkringsföretagen kan till exempel behöva utforma nya avtalsvillkor, ny konsumentinformation och utveckla nya IT-stöd.
Det kan också vara nödvändigt att anskaffa mer kapital. Långa tider av osäkerhet om hur nya regler kommer att utformas och kort framförhållning före tillämpning innebär att nödvändiga strategiska beslut i företagen riskerar att inte kunna tas i tid. En forcerad anpassning utan tid till tillräcklig analys riskerar att medföra att de bästa lösningarna får stå tillbaka av tidsskäl.
