Lokala initiativ för att anpassa brandskyddet uppfattas som frivilliga och är vanligare i större kommuner än i små, skriver Brandskyddsföreningen tillsammans med Svensk Försäkring och Skorstensfejarmästarnas Service AB i Dagens Samhälle idag.
Mats Björs och Sofie Quant, Brandskyddsföreningen, Mats Galvenius, Svensk Försäkring, och Lars Anderman, Skorstensfejarmästarnas Service AB. Foto: Björn Mattisson
Varje år inträffar drygt 20 000 bostadsbränder i Sverige. Dödsbränder sker främst i bostäder – 85 procent av dem som omkommer eller skadas svårt av brand drabbas i sitt hem. De flesta är äldre och andra riskutsatta, till exempel sjuka, ensamboende eller personer med nedsatt förmåga, som inte kan agera eller utrymma själva vid brand.
Andelen äldre i befolkningen ökar snabbare än någonsin tidigare; gruppen som är över 80 år väntas öka med 50 procent inom en tioårsperiod. Denna utveckling, parallellt med en uttalad kvarboendeprincip inom äldrepolitiken, skapar utmaningar för framtiden. Om äldre i allt högre utsträckning ska bo kvar hemma i sin bostad måste Sverige, förutom personlig omvårdnad och sjukvård, också kunna erbjuda ett brandsäkert boende.
Vi delar Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps nollvision om dödsbränder. Ingen ska behöva omkomma eller skadas allvarligt på grund av brand. Men i dag dör cirka 90 personer i bränder varje år. Man har länge konstaterat att tekniska skyddsåtgärder i form av exempelvis brandvarnare, handbrandsläckare och brandfilt är effektiva för de flesta personer – men för dem som tillhör riskgrupperna är de inte tillräckliga.
I många kommuner genomförs lokala initiativ för ett anpassat brandskydd, ofta med den kommunala räddningstjänstens medverkan. Insatserna är bra, men de uppfattas som frivilliga och är beroende av tillgängliga resurser. Åtgärderna är därför vanligare i större kommuner och mer sällsynta i mindre – och det faktum att de inte är tydligt reglerade av lagar gör att de ofta genomförs i form av projekt, som inte blir hållbara över tid.
Vi måste tänka annorlunda när det gäller brandskydd för riskutsatta. Fokus bör läggas på ett kompletterat och anpassat brandskydd som ger bättre effekt för denna grupp. Vi behöver dra nytta av dagens teknikutveckling och hitta nya anpassade lösningar som både kan förhindra bränder och ge relevant skydd om den ändå uppstår.
Spisar ger upphov till flest bränder i bostäder i Sverige. I Norge är spisvakt ett krav vid nybyggnation, men så är det inte i Sverige. Däremot är spisvakt den enda brandskyddsåtgärd som kan medges med stöd av lagen om bostadsanpassningsbidrag, där det enligt vår åsikt skulle behövas fler åtgärder. Detta innebär så klart ökade utgifter, men ställt i relation till 1 miljon kronor per person och år – vilket är kostnaden för ett särskilt boende – så är kostnaderna för installation av spisvakt små.
Det finns goda exempel att ta efter som visar att åtgärder ger effekt. I Norge genomfördes en statlig utredning, ”Trygg hjemme”, som publicerades 2012. Den resulterade i ett antal olika åtgärder för att stärka brandskyddet för särskilt riskutsatta. Statistiken för dödsbränder i Norge ligger nu på en markant lägre nivå – de senaste tio åren har en av tre dödsbränder förhindrats.
Trots iögonfallande statistik är det fortfarande oklart vem som egentligen har skyldigheten att säkerställa ett stärkt brandskydd för äldre och riskutsatta individer. Det behöver bli tydligare hur ansvaret ska fördelas mellan olika myndigheter och andra aktörer. Och om man på allvar vill åtgärda problemet med dödsbränder måste det finnas en politisk vilja.
Mats Björs
Generalsekreterare, Brandskyddsföreningen
Sofie Quant
Kommunikationschef, Brandskyddsföreningen
Mats Galvenius
Vice vd, Svensk Försäkring
Lars Anderman
Vd, Skorstensfejarmästarnas Service AB
